IBS och tarmfloran, vad vet man idag?

Irritable bowel syndrome (IBS), eller på svenska irritabel tarm, är en gemensam benämning för funktionell mag-tarmsjukdom som kännetecknas av kroniskt och återkommande obehag och smärta i buken, med förändringar i tarm och avföringsvanor. IBS är en störning på tarmens funktion som påverkar en stor del av befolkningen globalt.

Patienter med IBS kan kategoriseras i fyra större undertyper beroende på det dominerande avföringsmönstret.

• IBS med förstoppning (IBS-C)
• IBS med diarré (IBS-D)
• IBS med blandade avföringsvanor (IBS-M) och
• Oklassificerad IBS (Lacy et al., 2016).

Anledningen till att vissa personer utvecklar IBS är fortfarande inte känt. Troligen är det flera olika underliggande orsaker som alla kan resultera i en störd tarmfunktion.

Man har kunnat påvisa att följande predisponerande faktorer har betydelse för att utveckla IBS:

• Genetiska
• Epigenetiska
• Stresskänslighet
• Störningar i nervsystem
• Störningar i det endokrina systemet som producerar olika hormoner (Primärt mag-tarmkanalen)
• Störningar i immunsystemet

Till detta kommer även sambandsfaktorer som:

• Matöverkänslighet
• Olika toxiner
• Negativa händelser
• Kroniska infektioner
• Dysbios i tarmen

Det har föreslagits att dessa faktorer tillsammans utlöser symtomen som ligger till grund för IBS.

Förutom allt detta är problem med matsmältningen som dyspepsi, dysfagi, icke-hjärt bröstsmärta och illamående också vanligt förekommande hos patienter med IBS. Effekterna av IBS på risken för dödlighet och socioekonomisk status är fortfarande svårdefinierad, eftersom olika studier har gett varierande resultat. Trots det, nyttjar patienter med IBS mer hälsoresurser och har en lägre arbetsproduktivitet jämfört med friska individer.

Nyligen genomförda studier har kopplat ihop sjukdomsförloppet med en låggradig inflammation i tjocktarmen. En kombination av låggradig inflammation tillsammans med en invärtes överkänslighet och nedsatt tarmmotilitet (tarmens rörelseförmåga) kan vara den underliggande orsaken för hur IBS uppkommer. Man tror att detta tillstånd uppkommer genom att tarmväggen blir mer genomsläpplig och läcker igenom partiklar, bakterier och virus vilket i sin tur triggar igång en immunologisk reaktion.

Detta tillstånd kan uppstå på grund av en försvagad tarmvägg (Piche et al., 2009), efter infektiösa förändringar (Beatty et al., 2014), dysbios (Simrén et al., 2013), och för höga stressnivåer (Qin et al., 2014) som stimulerar avvikande immunsvar. Associerad mucosal inflammation vid IBS är ofta kopplad till en historia av infektiös gastroenterit som framkallas av bakterier, parasiter eller virus och som benämns som post-infectious IBS (PI-IBS) (Beatty et al., 2014).

Alla behöver gasproducerande mikrober och så även de med IBS

Tarmfloran producerar förutom gaser även kortkedjade fettsyror. Dessa gaser och fettsyror påverkar tarmrörelsen samt tarmens genomsläppligheten. En studie av Pozuelo et al. (2015) fann att det fanns ett lägre antal butyratproducerande bakterier hos IBS-patienter, särskilt de med IBS-D och IBS-M.De fann också att personer med IBS som inte genomgick någon behandling alls hade lägre andel av Methanobacteria (Pozuelo et al., 2015). Detta stämmer överens med flera andra studier som visade att metanproduktionen var lägre vid IBS-D och högre vid IBS-C (Jahng et al., 2012).

Bakterierna spelar roll

Nu när man vet att bakterierna i vår tarm har en avgörande roll för vår hälsa har forskarna börjat undersöka om det finns några särskilda bakterier, eller grupper av bakterier som bidrar till IBS. I en studie, av bland annat svenska forskare, jämförde man tarmfloran hos personer med IBS och friska. Man kunde då konstatera att 73 % av de sjuka hade någon typ av dysbios i tarmfloran, medan andelen endast var 16 % hos den friska kontrollgruppen. Man hittade också bakteriella skillnader i dysbioserna beroende på om personen kom medelhavsområdet eller Skandinavien.

Dessa bakterier har visat sig förekomma oftare och i större mängd hos personer med dysbios från medelhavsområdet:

• Proteobakterier, bland annat Veillonella
• Firmicutes, inklusive Lactobacillus och Ruminococcus

Dessa råder det brist på:

• Bifidobakterier
• Faecalibacterium
• Erysipelotrichaceae
• Metanogener

Dessa bakterier förekommer hos personer med dysbios från Skandinavien:

• Firmicutes, inklusive Bacillus och Ruminococcus gnavus
• Proteobakterier, bland annat Shigella eller Escherichia
• Actinobakterier
• Bacteroides stercoris och Bifidobacterium

Anledningen till skillnaden tror man beror på olika kostvanor mellan områdena.

Knep för att lindra IBS-symtom?

Det finns lika många knep för att få ordning på magen som det finns magar. Här är några av de saker som man kan prova.

1. Probiotika - levande mikroorganismer som bakterier och vissa jästsvampar.
2. Prebiotika - Ämnen som fungerar som näring åt goda bakterier i tarmen
3. Synbiotika - En kombination av pre- och probiotika
4. Icke upptagningsbar antibiotika - Antibiotika som endast verkar i tarmen och ej tas upp och sprids i kroppen
5. Kostförändringar
6. Fekal-mikrobiota-transplantation - Överföring av en väl fungerande tarmflora från en frisk individ till en sjuk

Framtiden

Den globala förekomsten av IBS ökar i takt med att befolkningen i fler länder anammar västerländska levnadsvanor och diet. Sjukdomsförloppet påverkas troligen av flera olika faktorer men konsensus inom läkarkåren är att tarmfloran spelar en central roll. För att råda bot på ett sånt komplext organ som tarmfloran tror man att det kommer behövas ett multidisciplinärt team av vårdpersonal som inkluderar gastroenterologer, dietister, kliniska mikrobiologer och experter inom molekylär genomik för effektiv diagnos och behandling.

IBS-C- IBS-M- och IBS-D-patienter kan kräva olika behandlingar. För närvarande finns det fortfarande kunskapsluckor när det gäller dysbios och IBS. När dessa "felande länkar" har avslöjats hoppas man att det ska bli möjligt att ta fram precisionsmedicin skräddarsydd för de olika IBS-underkategorierna, genetiska skillnader och diet.

Referenser:

https://www.frontiersin.org/articles/10.3389/fmicb.2019.01136/full