Läckande tarm

”Läckande tarm” (på engelska ”leaky gut”) är en term som förekommer i media när man skriver om bakterier i tarmen och olika former av ohälsa och sjukdomar. Fenomenet brukar kopplas till tarmrelaterade sjukdomar som Crohns sjukdom eller ulcerös kolit, men också till IBS (irritabel tarm), allergier, typ 1 diabetes och tarminfektioner. Ibland hör man också att det ska ha samband med eksem, autism, depression, ångest och andra mer eller mindre allvarliga tillstånd.

Vad är då ”läckande tarm” och ligger det något i detta?

Man kan fråga sig varför det är så viktigt med en balanserad tarmflora, och svaret är att det finns inget självändamål i att ha ”glada” bakterier i magen och tarmarna. Poängen är givetvis att vi vill må bra, och det gör vi inte bara av ”glada” bakterier utan i slutändan av bakterier som samverkar med varandra och hjälper människovärden att kunna tillgodogöra sig näringsämnen ur kosten, men också genom att tillverka komponenter som människan har nytta av, tex genom signalering till hjärnan och kommunikation med immunsystemet.

Under lång tid såg man tarmen som en stark och svårgenomtränglig barriär som höll ute den icke-sterila omvärlden från den sterila miljön inuti kroppen. Länge ansåg man alltså att en frisk tarm var robust, men den bilden började ruckas lite i mitten av 1980-talet då en studie påvisade att nära släktingar till personer med Crohns sjukdom (en inflammatorisk tarmsjukdom som ofta går med svåra diarréer) – i likhet med sina sjuka släktingar – hade en tarm som var mer genomsläpplig och lät fler ämnen passera från tarmen och in i blodomloppet. Efter detta har man konstaterat att det verkar som att tarmens genomsläpplighet (”läckage”) ökar före och under tiden en person med Crohns sjukdom har symtom.

Man har också sett sedan minst 20 år tillbaka att personer med celiaki har samma fenomen med mer genomsläpplighet i tarmväggen beroende på att cellernas sammankopplingar inte är lika starka. Även en frisk person som drabbas av en allvarlig maginfektion får samma fenomen tillfälligt i sin tarmvägg och personer med IBS kan också drabbas.

Vid andra tillstånd som nämndes ovan (allergier, eksem, autism, depression m.fl.) är bevisläget sämre och det finns nog en del frågetecken kring detta även om det kan finnas en del statistiska samband, men ett statistiskt samband innebär inte nödvändigtvis att det finns ett orsakssamband.

De tillstånd där det finns mer robust koppling mellan ”läckande tarm” och sjukdomssymtom är i de flesta fall alltså så kallade autoimmuna tillstånd. Det innebär tillstånd där kroppens immunsystem reagerar mot kroppen själv som om det vore något kroppsfrämmande som behöver bekämpas. Den hypotes de flesta ställer sig bakom numera är att dessa autoimmuna tillstånd har en grund i att vi lever i en väldigt ren miljö och att immunsystemet därför överreagerar mot kroppsegen vävnad eftersom det inte ”tränats” tillräckligt i att känna igen bakterier och virus. Men den teorin får utvecklas vidare i ett senare inlägg….

Referenser

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/3777713

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/11256975

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/16771951

https://www.ncbi.nlm.nih.gov/pmc/articles/PMC2551660/